Vi begravde våra barn.
Min reaktion blev att jag är arg, förbannad, ledsen och smått ångest.
Arg på att dom inte fick tillräckligt med hjälp från kommunen eller sjukvården inte ens polis.
Förbannad på att, ja, att sjukvården inte ens var där för dom och att dom bara är missbrukare i dreas ögon.
Ledsen för att dom mår så extremt dåligt och att droger är deras utväg.
Ångest på att om mina bonus barn eller min egen dotter kommer att börja och hur man kan märka det, men märka det det kommer man ju att göra helt klart.
Jag grät, jag skakade på huvudet och ja en väldigt känslosam bok men man vaknar som till och är tacksam för att dessa mammor som har skrivit deras berättelse om sina barn död är ju hur stort som helst, dom ska ha ett stort tack för att dom vill dela med sig om sin stora, extrema sorg som dom bär på då dom fick begrava sina älskade barn för tidigt.